ETT VÅGAT HUS
Venke och Nils Smedmark visste ganska väl vad de ville - och inte ville - med sitt blivande hus. Bland annat ville de bo nära marken, men slippa gräsklippning. De ville ha ett hus som det var lätt och roligt att jobba i, både med hushållssysslor och med arkitektarbetet I en annons dök tillfället upp. En högt belägen tomt med berghällar som golv och himlen som tak och en hänförande utsikt över Mälaren däremellan. Dessutom var den utrustad med en liten fritidsstuga, som var beboelig, och klädd med förvildade perenner och vackra träd. Nils Smedmark ville ta vara p a* och samarbeta med naturen. Berghällarna, en tall och en ek blev några av utgångspunkterna för funderingarna. Bergets form och den vackra naturen skulle förhöja husets kvalitet både exteriört och interiört.



Tänkte och kände

I ett par år gick Nils på sina hällar och kände och tänkte. Insöp tomtens atmosfär och beskaffenhet. Funderade mycket på hur han skulle hantera den stora tallen som stod nära det område som var lämpligast att bygga på. På vintern ritade han husets form med foten i snön. Den ena fasaden formades där vattnet hade sin väg. Under en skidtur i Åre började det inre arbetet ge resultat. I lugnet och tystnaden på avstånd från turistmetropolens myller började huset ta form. Ett hus som skulle följa berghällarna och böja sig för träden. Den böjda formen blev intressant i en vidare bemärkelse och kom att bli ett av husets viktigaste teman. Eller husens teman. För det blev till slut tre hus. Ett bostadshus sammanbyggt med ett hus för arkitektarbete och ett hus för hobbyverksamhet. Husens söderväggar mot Mälaren gjordes helt i glas medan väggen åt norr blev sluten som skydd mot nordanvinden. Små fönstergluggar ger ljusinsläpp och utblick mot bakgård och infart. Takhöjden varierar mellan 2,5 och 4 meter.



Grönt som tallens barr

Tallarna fick bestämma färg på husen. Fasaden är tallbarrsgrön, så nära det bara går att komma. Fönsterinramningar och takens undersidor har kvar sin träfärg. Ytterdörrarna är röda; helröda eller med röd ram. Nils Smedmark har en stark känsla för trä och dess möjligheter. Han vill att virket ska synas och kännas. Det egna huset är byggt av gran och furu. Fasaden har oljats och sedan målats med oljelasyr. Fönstren är oljade både ut- och invändigt.



Naturliga material

Träkänslan fortsätter inne i huset. Den dominerar trots tunga material som kalksten på en stor del av golvytan och en murad vägg i det största rummet. Stengolven har en fris av björk. Hela bygget är ekologiskt tänkt och utrustat. Placerat med den glasade långsidan mot söder tar det vara på mycket av solens ljus och värme och ger lägre energiförbrukning. Det värms med vattenburen golvvärme och är isolerat med mineralull. Fönstren består av två glas med argongas mellan, s k energiruta med mycket bra isoleringsförmåga.

FORMEN VÄXTE FRAM På en fjällsemester, med de vita vidderna som ett rent, vitt papper att rita på, började det egna huset ta form i arkitekten Nils Smedmarks huvud. - De böljar, säger han om sitt bygge, som till slut blev tre hus. - Taklisten böljar likt bergets form, och husen varierar i bredd. Delvis har formen växt fram medan vi rent handgripligt har arbetat med husen. Vi tillverkade balkar på plats och det gjorde det enkelt att bygga de mjuka svängarna. Det var roligt att arbeta med den plastiska formen och det är dessutom obetydligt dyrare att bygga ett böjt hus än ett rakt, tillägger han.